Midjourney prompt #150

Konstnären Hans Weidemann, född 1949 i Tyskland, är känd för sina stämningsfulla akvarellmålningar av dimmiga bergslandskap. Hans känsla för att fånga naturens mystik och lugn med mjuka penseldrag och ljusa nyanser av vattenfärg har gjort honom till en älskad konstnär både i hemlandet och internationellt.

Midjourney prompt #142

Föreställ dig att få promenera genom denna skog, utforska de djupa dalarna och de höga bergen. Tänk på allt nytt man skulle kunna upptäcka, sådant som ingen annan har sett förut.

Midjourney prompt #141

Det var en solig dag, och lilla Elsa, två år gammal, sprang barfota genom ett stort, grönskande fält. Gräset kittlade hennes små fötter, och vinden blåste mjukt genom hennes ljusa lockar. Överallt omkring henne sträckte sig blommor mot solen, och hon kunde höra fåglarna sjunga sina glada sånger.

Elsa stannade upp mitt i fältet och tittade runtomkring sig. Hennes stora, blå ögon fylldes av nyfikenhet och glädje. Hon sträckte armarna mot himlen och började snurra runt, runt, tills hon blev alldeles yr och föll skrattande ner i gräset.

En fjäril fladdrade förbi, och Elsa följde den med blicken. ”Fläril!” ropade hon lyckligt och sträckte fram sin hand. Fjärilen satte sig försiktigt på hennes fingertopp, och Elsa kiknade av skratt. ”Hej, lilla fläril,” viskade hon, som om de var gamla vänner.

Elsa fyllde hela fältet med sin glädje, som om hon kunde känna varje viskning från vinden och varje doft från blommorna.

Elsa reste sig igen och sprang mot horisonten, hennes lilla hjärta fullt av äventyr och drömmar. Varje steg hon tog fylldes av glädje, och varje andetag hon tog fylldes av kärlek till världen runtomkring henne.

Och där, under den blåa himlen och mitt bland fältets blommor, var Elsa helt och hållet fri.

Midjourney prompt #136

Jag satt och experimenterade med MidJourney och resultatet blev lite… Halloween-aktigt! Men det känns faktiskt helt passande eftersom vi snart är där.

Midjourney prompt #106

Erik, det lilla fåret, tuggade lugnt på den saftiga gräsmattan när Farmor Greta kom förbi. Med ett leende berättade hon något helt otroligt. ”Visste du att människor gör kläder av ull? Precis som din!” Erik tittade upp, hans ögon blev stora som tekoppar. ”Kläder… av min ull?” mumlade han förvånat. Farmor Greta nickade och strök honom över ryggen. ”Ja, din ull blir till tröjor och vantar som håller människorna varma!” Erik kände sig plötsligt mycket viktig. Hans ull var inte bara till för att hålla honom varm, utan också andra! Vad spännande det var att vara ett får.

Midjourney prompt #55

I den tysta skogen, där träden viskar hemligheter, fanns en ovanlig vänskap mellan Kanin och Elefant. En dag hittade de en färgglad luftballong. ”Låt oss flyga!” sa Kanin. Elefant nickade, och de klättrade in i korgen. Med ett mjukt puff lät de ballongen lyfta mot den klarblå himlen.

Ovan molnen dansade de i luften, och skogen såg ut som ett miniatyrlandskap nedanför. ”Vi är som fåglar!” skrattade Kanin. Elefant, som aldrig trott att han kunde flyga, kände sig lätt som en fjäder.

Tillsammans utforskade de himlens oändlighet, och deras skratt ekade bland stjärnorna. Det blev en magisk resa de aldrig skulle glömma.

Midjourney prompt #53

Om några månader välkomnar vi våren och sommaren tillbaka till Sverige. Är det inte fantastiskt efter många månader av snö, kyla och mörker?